Okej, då ska jag berätta om min första riktiga kärlek..

Jag såg honom på Gröna lund första gången, sommaren 2004. Jag var 15 år.
Jag var där med min vän B och han var där med sina.
B kände tydligen honom, så hon gick fram och pratade med honom, och jag stod brevid och sa inte så mycket..

Dagen efter skrev han till mig på PA (ja, jag var fjortis och hängde på PA, haha!), och undrade om jag var på grönan dagen innan. Ja det var jag ju, och först visste jag inte vem han var, men efter ett tag förstod jag att det var ju han som B hade pratat med.

Dagarna gick, och vi fortsatte prata. Han bodde i sthlm, och jag 7 mil därifrån. Fick reda på att hans föräldrar hade lantställe inte alls långt från mig, det var ju perfekt! Hela sommaren var han där.
Vi träffades några gånger, kollade film och så. Sen blev vi tillsammans och jag var lycklig.
Vi umgicks varje dag den sommaren.

Sommaren blev till höst, sommarlovet byttes ut mot vardag.
Hur skulle det nu gå? När han skulle åka tillbaka till stan, vad skulle hända med oss? När skulle vi träffas?

Vi började träffas på helgerna, sen blev det mer och mer att han "bodde" hos mig ibland, och jag "bodde" hos honom.

Vi förlovade oss dagen efter julafton samma år.

Men när åren gick började vi glida ifrån varandra. Vi liksom växte ifrån varandra, prioriterade olika saker.
Vi flyttade ihop, och det var då allt höll isär. Vi bråkade massor, tyckte olika om allt. I slutet var det nog mer vänskap än ett förhållande. Så sommaren 2009 bestämde vi oss för att gå skiljda vägar.
Jag var förstörd, helt knäckt. Visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag nånsin bli lycklig igen?
Vi hade varit tillsammans i nästan precis 5 år när det tog slut.
Jag var 15 när vi träffades, han var 16. Nu var vi 20 och 21, det är klart att vi hade förändrats.

Den sommaren träffade jag Daniel för första gången, på krogen.
Och på hösten började vi prata på Facebook, sen blev det allt mer SMS och telefonsamtal.

En kväll i oktober förra året var jag på hemmafest, skrev på kvällen ett SMS till D och frågade om inte jag kunde få sova hos honom. Det fick jag.
Veckan efter åkte jag till Tyskland, och när jag var på väg hem frågade han om inte jag ville sova hos honom igen, och självklart ville jag det!
Efter den kvällen blev jag kvar här, och den 25 oktober 2009 blev vi ett par.

Och min fundering som jag hade innan, om jag nånsin skulle bli lycklig igen var som bortblåst. Jag var (och är) lyckligare än NÅNSIN!